Under SM veckan fick jag frågan vilken av alla mina sporter som gav mig mest ångest/nervositet.
Jag kunde då inte riktigt svara på frågan, innan en crossfit wod är jag alltid ångestfylld. Man vet aldrig hur grisig den är eller när man går in i väggen.
Men nu när jag bestämt mig för att löpträna mig i form. Inser jag det jag alltid vetat.
Löpning.
Löpning är svaret på frågan.
Det kan ibland ta mig en hel timme att ladda för den där joggingrundan.
Jag tror det är för man blir så utsatt i löpspåret. Ingen tillgång till något, och snabbaste vägen hem…är genom att fortsätta löpa.
Det är alltså ett mentalt test för mig att palla mig ut med löparskorna på. Sedan att jag även har noll lokalsinne gör ju inte saken bättre.
Både det ena och det andra har hänt medan jag varit ute och sprungit.
Som tex den gången en kille erbjöd sig att skjutsa hem mig när jag var vilse och tydligen en redig bit hemifrån. (Och det är inte det värsta)

Nä, tacka vet jag styrkelyft och tyngdlyftning. Säkra kort, på ett gym med tillgång till alla bekvämligheter samt att man kan äta medan man tränar 😉