När vinterns boxer-trosor blir sommarens löpar-shorts. Japp då är det definitivt blå himmel ute. Har lovat mig själv att försöka vara ute och jogga så mycket som möjligt. Nu har jag funnit två rundor, en på 8,5km och en på 11km. Helt mör i benen nu dock.

Det här med att bli tilltalad på offentlig mark fortsätter som vanligt:

Jag är på väg till gymmet. Går längst med en huvudled. Plötsligt stannar en taxi några meter framför mig. En kille stiger ur bilen, sträcker ut armarna mot mig och utbrister;
– kom och följ med oss i bilen, snälla!
Jag garvade och gav ett tydligt ”nej” medan jag fortsatte förbi.
Snubben satte sig i bilen igen och de körde vidare…

Just nu ligger jag ute på gräsmattan, som vanligt lyckas jag pricka in molnen. Hursom, sitter här och äter lite mellis. När gubben på cykeln tittar på mig och säger;
-åh det där ser skönt ut!
Jag bara ler. För jag håller med B-)