Det är Friyay.
Imorgon är min sista dag i festernas tecken. Och vad är inte bättre än en kräftskiva såhär på sensommmar-kvisten 😀
Efter detta slänger jag in handduken när det kommer till alkohol och kastar mig ut i träningens tecken. Det är ju trots allt SM om 3 veckor 😉 Och jag skall inte bara vara stark, men snygg också!
För er som undrar, så går träningen bra. Nu är jag tillbaka igen. Fråga mig inte på söndag, då lär jag ligga kraschad i ett hörn…höhö

Skolan började även i måndags. Jag ligger redan efter! Men vårens studier var ju en barnlek, så räknar med att höstens blir densamma. Sedan är det bara exjobbet kvar för min dubbla examen. Jag vet vad jag tycker är intressant, problemet ligger väl mestadels i att hitta var jag skall implementera mina idéer! Men det blir nästa säsongs huvudvärk 😉

Fick en fråga igår av min lagkamrat från basketen;
-känner du aldrig att det tar stopp, att du inte kan ta tyngre vikter, utan att du har nått ditt max?
Väldigt intressant fråga, och troligtvis den mest väsentliga detaljen från att gå från träningsmänniska till extrem tävlingsmänniska.
Svaret är givetvis nej! För titta bara på Bolt som exempel, han har ju ett redigt övertag, ändock slår han sina egna övertag gång på gång. Det hade aldrig varit möjligt såvida han själv inte bestämt sig för att göra det möjligt.
Ett exempel på mig själv är bänkpressen. När jag började lyfta var det bara stången. Knappt så jag orkade den, back in the days. Målet var att ta min kroppsvikt. Jag hann knappt uppnå målet innan jag satte upp nya. Kan hon lyfta 20kg mer än vad jag gör nu, kan väl jag också! Och jodå, 2år senare lyfte jag 20kg mer. I år på SM krävdes det att lyfta minst 80kg för att kriga bland toppen. Så nästa år, oberoende på var jag ligger idag, skall mitt lyft också ligga kring 80kg. Rekordet ligger på över 100kg i min viktklass. Det vill säga, har någon annan lyckats ta 20kg över min nuvarande målsättning, kan jag! Och när jag är där, skall jag kriga för att ta rekord…and the show goes on.

Din tyngsta vikt sitter i huvudet!