Detta inlägg är till alla er där ute, som undrat, tvivlat, suckat, tyckt synd om, glatts, peppat, nedvärderat, förgyllt…jag kan placera var och en i någon kategori.

Det är fredag.
Det är sommar.
Jag är stark.
Jag är här och nu.
Jag är jag och kommer aldrig förändras!

Den som lyckas förstå mig är den som får ut mest av mig. Underskatta inte min förmåga att förstå er, jag har stenkoll.

Det har hänt mycket nu i vår. En riktig berg och dalbana. Sommaren kommer spenderas långt utanför min comfort zone och jag är evigt tacksam över min omgivning.
Hösten blir ett nytt kapitel. Jag längtar, längtar med spänning.

Som en kemikaze kastar jag mig ut ?