Igår var jag mogen. Tog ett moget ansvar. Ett ansvar som jag som tonåring aldrig hade gissat på att man hade behövt ta i en ålder som min.
Så nu står jag på ruta ett och hoppar av iver. Kanske inte ivrig. Kanske inte hoppar heller. Men står stadigt. Typ det motsatta alltså.

Måste även erkänna att jag älskar snö. Men det är lätt och säga när man slipper ta sig från hemmet. Och kan njuta av det vita täcket och flingorna från sin gosiga säng.
Min säng får så mycket kärlek. Tror nästan att det är rekord.

Styrkelyftet i lördags gick bra. Hade jag satt min sista böj, hade jag tagit 5kg mer i marken och då hade jag kvalat till SM. Nu har jag inte kvalat. Nu är jag bara på gränsen till att kvala. Nu vet jag att jag kan gå på konferens och dricka bubbel samtidigt som jag nästan kvalar till SM. Älskar mig själv.

Sedan är jag naiv. Samtidigt som andra är realister. Fast jag är den egentliga realisten och de andra är drömmarna. Det är i vilket fall så det brukar resultera i slutändan.

Jag är fullt medveten om att detta inlägg knappast går att tolka. Förutom träningsbiten. Ibland räcker det att inte behöva ha för stor insyn i saker och ting. Speciellt när det är för komplext för att kunna skrivas på papper.

Nu skall ja återgå till att knapra mina morötter. Nya favorit snackset; snack-morötter i påse! Färdigskalade minimorötter. Japp, jag har blivit lat på senare tid.