För två veckor sedan, fick jag en myr-knuff, som ledde till att jag börjat cykla. Jag har inte cyklat sedan jag flyttade tillbaka till sthlm.
Cykeln har varit placerad i mitt förråd, jag har till och med önskat mig en hövding för att trigga min säkerhet på cykeln och då även till att jag skall börja cykla igen. Den lilla detaljen var bara att däcken på min cykel var paffa. Jag såg framför mig hur jag var tvungen att handla nya slangar etc etc.
Men i själva verket behövdes det bara pumpas i 3min och min cykel har gått stark sedan dess. 😀 😛

Så nu har jag friheten som en cykel leder till i mina händer och jag älskar det!

MEN så har vi alltid alla dumhuvuden som skall hålla på.
I sthlm finns det ingen logik över hur cykelbanorna är utformade. Det finns väldigt väl markerade och det finns överallt. Vissa gånger cyklar man på samma körbana, vissa gånger kör man på var sin sida av vägen.
Ibland hamnar man på en sida där det är ”enkelriktat” dock är ju cykelbanan aldrig så smal att bara EN cykel får plats. Men enligt vissa så skall det skrikas hejvilt om man ”hamnar fel”. Jag säger bara en sak; ät en choklad, livet blir så mycket gladare då.