Är det något univeriellt svar hos män? För att undgå ALLT!?

Över till det viktiga;
Det är exakt en vecka sedan jag kom hem från Mora! Med hela 90k i benen på skidor!
Det var helt fruktansvärt men lyckan att komma i mål var ovärderlig.
Jag hade lite otur när det kom till träning och laddning inför loppet. Jag åkte ju på en redig sjuka och blev sängliggandes med penicillin. Därefter hann jag ut hela tre (!) gånger på skidorna och detta med dryga 1h per omgång.
Så att för mig att starta med 9 grader och strålande sol var ju givetvis strålande nyheter när det kommer till att få njuta av vädret. Men eftersom jag har hela noll skidkontroll, så slutade det med att jag föll så fort spåren tog slut, vilket var….pretty often!
Det var många under loppet som slog personbästa och det tvivlar jag inte alls på! Som sagt, kan du dina skidor och har vallat (!) ordentligt, så var det säkerligen bästa underlaget och vädret.
På tal om vallningen, ibland ska man lyssna på sitt kloka jag! Jag visste att så fort jag känner att skidorna börja glida, in och kör på med fäste! Gör det bara! Ändå stod jag där och tänkte att; nä det är nog lika svårt för alla. Farm tills att jag noterade att det inte alls var lika svårt för alla, alla kunde parallel åka sig fram, gå rak i backen etc etc, medan jag bara hade bakhalt.

SUMMERING:
Mellan Risberg-Evertsberg undrade jag om jag ens skulle kunna gå en månad efter loppet för hela mitt psyke och kroppen var i trasor! Efter oxberg vallade jag mina skidor och av någon anledning fanns där betydligt bättre spår, så jag kunde MATA! Jag åkte alltså snabbare ju längre in på loppet det gick och jag maxxade sista 9km på 40min! För mig som inte kan åka och inte borde ha energi kvar på slutet, borde de sista 9km efter 81km vara katastrof.
Dag två var jag på yoga och dag tre efter loppet körde jag mitt första böj och mark-pass. Mao kroppen återhämtade sig direkt. AMEN!