Mitt nyårslöfte? Många tycker det var ett märkligt löfte och väldigt ytligt.
Men idag kom anledningen till detta löfte, där jag delvis måste erkänna att jag ev failat.
Sthlm är litet, lite för litet emellanåt. Ni vet när man absolut INTE vill springa på någon man känner, japp, det är just då man springer på någon man känner. Jag kan sällan lämna hemmet utan att stöta in i någon bekant. Så om någon vill flytta med mig till en större stad, återkom, jag tror jag skulle trivas i LA tex 😉
Löftet lyder;
bildligt: gå aldrig hemifrån utan mascara.
läs: Alltid ha en högsta lägsta nivå, gå aldrig hemifrån icke proper.

Hursomhaver, idag skulle jag till tandläkaren för att 1. fixa min vajer 2. rätta till misstaget som Skånes folktandvård gjorde, nämligen att klistra på retainern fel så två tänder flyttade på sig. Fucking retards!
Dock fick jag i vanlig ordning bråttom in, så drog på mig ett par svarta träningstights, en hoodie och hann knappt lösa huvud och ansikte. Med smutsigt hår och ett drag med mascaraborsten över topp-fransarna skyndar jag iväg.
Tandregleraren satte massa trådar i munnen på mig plus lite plastpluppar för att hålla trådarna på plats. Så just nu spänner hela underkäken och jag kan inte bita ihop. Blir flytande mat nu i 2dgr innan återbesök.

Men ja, i detta tillstånd. När jag är på väg tillbaka, utan mat i magen, med värkande fullproppad mun med bös, så dyker en gammal bekant upp. Jag som alltid bjuder på mig själv och sällan skäms, körde en typisk ”jag såg dig inte manöver”- och satte mig med ryggen mot personen i fråga och med näsan ner i mobilen.
Detta är nog första gången i mitt liv jag gömt mig för en person. Men alltså, det var ett sådant tillfälle, när man verkligen verkligen inte ville visa sitt nylle för någon och jag var inte ens säker på om jag kan prata utan att dregla…
Ett tveksamt minuspoäng till mig just nu, trots jag tycker anlendingen var legit!