alltså hörrni!!!
Minns ni för exakt ett år sedan, när jag berättade om min absolut första tennismatch? Minns ni gubben, på då 74år, som efter uppvärmningsbollarna, precis innan matchstart säger till mig;
– Du är en sådan person jag inte gillar.
Jag tittade på honom med förvånad blick utan att svara, när han sedan fortsätter;
– Ja! Du är en sådan snabb jäkel!
Vi började därefter att spela och efter inte alltför länge in i matchen, utbrister han sedan;
– Det finns olika typer av spelare, jag själv är ju här för att spela! För att få igång bollar! Men sen har vi dem som på varje slag bara vill vinna, och slår fula slag hela tiden. Så tittar han på mig.
Och DÄR och DÅ satte han ribban på gubbmaktspelet!
Där står alltså lilla jag, han är till och med över min dubbla ålder, jag är ny, vet knappt hur man räknar poäng eller vilket som är game eller set…Inte skall väl jag köra slut på honom däringa inte!
Så jag förlorade stort. Han maskade och räknade fel och jag tillät honom göra både det ena och det andra och sa inte ifrån. För vem är jag som ska stå emot en gamling sådär.
Efter seriens avslut, så insåg jag att jag var den enda som tänkte så. Jag var alltså hans offer. Hans möjlighet till poäng i serien. Och han tog den! Som en hungrig varg! Gubbj-n!
MEN idag, idag kom dagen! Dagen då JAG, lilla lilla jag! Vann över honom. Jag vann stolt och ärligt. Matchen slutade med att han gratulerade mig och gav mig komplimanger över mitt spel och innan hejdå lade till;
– jamen du, du ska ju avancera! Jag tänker inte gå någonstans.
Så in i det sista, trots maskning och felräkning som jag denna gången korrigerade, så ville han psyka mig. Men det biter inte, det är jag som biter!