Ägde jag mitt senaste busskort.
Jag kan räkna på fingrarna hur många gånger jag åkt kommunalt senaste 1,5åren.
Idag, idag kom årets första snö. Jag. Envis som jag är. Ville såklart ändå cykla in till stan. Sagt och gjort och allting gick bra. Fram till att jag skulle cykla hem. Jag har länge sagt till mig själv att jag måste olja mitt lås. Men inte gjort detta. Och idag fick jag tjiiiii för detta. Låset sa ifrån. Frös fast. Av rost eller kyla, oklart. Men nu står den inne i stan, min lilla pärla. RÖR DU SÅ DÖR DU! Ifall du undrade om du fick för dig att baxa min cykel.
Hursom, så jag köpte mitt första månadskort på år och dar. Använde det nu på kvällen hem från basket-träningen. Och gissa om jag blev smått äcklad och förvånad!? Tuben hem en torsdagskväll klockan 22, är fullsmockad! Hur är det ens möjligt. Dusch genast, vill inte ha några baskilusker på mig. Min kropp är inte van vid att inandas 100 andra människors utandningsluft.
Och på tal om basket, på lördag kör jag min premiärmatch i nya laget. Smått nervös och taggad på samma gång. Likaså basketen har jag inte spelat match på hela denna pandemiperiod och mera.
VIll även stoltsera med att det är början av dec och jag har köpt klart alla mina julklappar. DET NI! Är nog första gången någonsin jag är såhär tidigt ute. Det innebär dock inte att paketen är i tid. MEN jag har iaf inhandlat allting. Bedrift!
Jag löser mina problem så jag inte behöver någon hjälp som den vise sa till mig. I samma mening som den vise även säger att man oftast inte ser problemen man har för man tror man har den bästa lösningen på dem.