Då var det gjort. Cykel-krocken var ett faktum. Jag vet att jag alltid hetsar. Och jag vet precis var riskerna finns längst med vägen. Och jag är även väldigt medveten om att min cykel måste servas. Tänkte dock göra detta i våras, men någon gav mig förhinder.

Det var en regnig morgon. Jag var på väg till tennisen. Trött med supertaggad på sommarträning! Så kommer jag i nedförsbacke genom en viadukt med skymd sikt. Och väl igenom kommer då en elsparkcykel i full fräs. Jag inser att en skarp väjning hade medfört ett fall och en skarp inbromsning funkar inte på min cykel. Dock började även elsparken bromsa och därmed lyckades vi inte köra om varandra. Utan jag cyklar rätt in i bakdelen. Och som fysikens låg så fint påpekar, störst går först. Så är jag inte störst. Han berörs inte ens av krocken, medan jag flyger som en fjäder!

Tur i oturen, var det som jag i början nämnde, regn och rusk. Därmed bar jag både långa träningsbyxor, hoodie och keps och även min tjockare regnkappa. Allt detta hjälpte mig från att skrapa upp hela min kropp. Och då jag även vet att denna viadukt är riskfylld, hade jag redan sänkt hastighet i backen, vilket såklart underlättar i en krock. Jag behövde inte landa alltför hårt.

Men jag undkom inte oskadd. Det blev stora skrapsår och öm sida samt knä. Och ja, för någon millisekund trodde jag att jag skulle klara av 4h tennis efter detta. Men det var adrenalinet som talade. Jag lyckades precis komma hem och tvätta och plåstra om mig innan smärtan trädde i kraft. Sen toksomnade jag av utmattning 😂

Min tanke nu såhär i efterhand, jag mår bra och jag kan nu avskriva krock från min lista.