Förra veckan var trots långtråkiga stunder händelserik! Och nya fattiga startar nu!
1. Jag tävlade i styrkelyft. Jag är fett svag, men tävlingen gick bra, då jag tog säkra lyft och fick dessa enkelt godkända.
1.1 På tävlingen fick jag frågan om jag var junior eller senior (gränsen 24år) först av en deltagare, för att någon timme senare få frågan om jag var 40+ av en annan…
2. Jag lyssnade på min omgivning. Råden jag fick tog jag till mig. Jag hade själv gjort motsatsen. Hetsat mig till något igen. Det var en fin och bra möjlighet. Men alla parametrar var inte på plats. Jag är stolt över mig själv ändå, att jag kammade hem det. Innan det ens var över. Framtiden får avgöra om jag gjort rätt beslut.
3. Jag var på flertalet möten, vissa gick bättre än andra och vissa krävde mer effort än andra. Men jag är glad och nöjd över att jag får sådan bra respons. Det triggar mig till att vilja! Vilja tillbaka till vardagen.
4. Jag kom i kläm lite, satte mig själv i kläm? Men tror jag hjälpt till i slutändan. Öppnade vägen för de andra som klämde mig. Satte tillvaron på plats för dem. Thank me later.
5. Jag försökte blippa in mig på tunnelbanan med QR koden från gym-appen. Kom givetvis inte igenom spärrarna. Skyller som vanligt på att folk skrapar skärmen så avläsningen blir svår. Gick till snubben i kassan och visade upp min mobil. Han släppte in mig.
6. Första snön och första cykelvurpan -check! Blåmärken längst med hela kroppen, cykeln får vila.
7. Blev nollad igen på tennisen. Min fina väg en serie upp, går som ett stup rakt ner igen. De andra vinner på mitt slarv, inte på att jag spelar sämre. Eller är det samma sak?

Slutsats:
Fake it till you make it.