Det var exakt 10 år sedan jag, som cool youngster, den som alltid kom i baggy kläder och bara höll mig till boll sporter, var tvungen att inhandla mina absolut första tights.

Varför minns jag detta datum och inköp så väl?
Jo, för exakt 10 år sedan fick jag för mig att genomföra en halv-klassiker. Med målet att inom rimlig tid genomföra en hel. Jag skulle liksom bara testa på grenarna, känna av läget etc.
Då, liksom nu, genomförde jag samtliga etapper enkom via mental vilja. Din hjärna är starkare än du tror! Glöm aldrig det!

På den tiden fanns det INGENTING i världen som kunde få mig att dra ut för att springa i obekvämt väder. Frysa, bli smutsig och blöt = tack men nej tack.
Idag har jag gått långt utanför den där komfort-zonen. Jag är långt över mina gränser inom träningen.

Men ja, just därför, ägde jag alltså inte ett par tights, eftersom jag tyckte det var töntigt med tjejer som bar tights på gymmet och min gräns på att springa utomhus gick vid shorts.
Men lidingöloppet det året var en frusen period, det var KALLT! Jag behövde alltså äga ett par tights.
Det blev ett par tjockare Nike, helt svarta cleana.

And guess what? They are still running B-)