Ibland behöver man två hjälpande händer och jag är så tacksam över min omgivning.
I förrgår kom min soff-leverans. Den kom hela 2 h för tidigt, så min bokade hjälp kunde inte komma. Hjälpen som jag planerade UTIFALL mardrömmen skulle inträffa. Scenariot där chauffören faktiskt lämnar ens leverans på trottoarkanten. Av någon märklig anledning så har vissa budfirmor valt att inte ha hemleverans pga corona. Men hittills har alla varit justa och ändock levererat hela vägen in. Men inte denna gången, denna gången drog snubben ut sin pallkrage med leveransen och konstaterade att den inte går genom porten och sen sa han;
Ja, mitt jobb är gjort här, det var allt. Och så körde han iväg.
Jag står där, på gatan, med en superlastad pall.
I samma ögonblick kommer det ut en kvinna från porten med barnvagn, tittar på mig, tittar på pallen, sen ringer hon sin man. TACK för hjälpen! Uppskattades något enormt!
I skrivandets stund sitter jag dock i min lya med två soffor. Varav den ena har stått ute till försäljning ett tag nu. Min gamla fina vackra soffa! Den är så cool! Unik! Dyr som satan! Men den är så speciell att den just därför varit svårsåld. Och egentligen märkligaste tajmingen, att just idag blev den såld. När min nya soffa är på plats. Så jag hunnit jämföra mina två pärlor. Jag sörjer. Både för att den lämnar mig nu, men också för att den såldes för ingenting. #hejdåsoffan