Precis som det låter, har jag i helgen ätit annorlunda mat. Och med annorlunda menar jag antingen för synen/lukten/smaken annorlunda. (läs: vidrigt)
Det som påverkade synen men som var minst smak och lukt känsligt var krypen. Det var skalbagge, gräshoppa och larver. Dessa småkryp var väldigt crunchy men även väldigt torra och till smått smaklösa. Lite åt det bittra hållet och fastnade mest på och mellan tänderna. Det som tog emot var att stoppa en helt intakt insekt i munnen, men väl däri var det lugnt.
Det som påverkade lukten mest var i och för sig även smakrika, men inte fullt vidrigt. Det var främst olika ostar och såklart den exotiska frukten Durian. Ostarnas karaktär är man smått van vid, trots att dessa var de mest extrema varianterna och även de som tillverkades mest konstigt. Den som brände mest genom strupen var en getost variant. Det som tog emot här var helt klart den sura fotsvett lukten. Dock är så starka ostar inte min grej.
Sist men inte minst, har vi det som smakade VIDRIGT! Här kan jag inte ens låtsas skriva något finare. Det var främst tre grejer som stack ut; fermenterad haj, ruttet ägg och bäveranal-körtel sprit. Den fermenterade hajen hade en spongy konsistens, och när man tuggat igenom denna så kom safterna ut, och det var som att gå in i en gammal fiskavfalls container. Detta var det enda smakprovet jag kände att jag vill spotta ut alt kräkas ut! Det var så vidrigt att jag knappt visste in eller ut. Då jag hade råkat tugga engång för mycket, började matstrupsglidreflexen automatiskt att skjutsa munnens innehåll ner mot svalget, samtidigt som min hjärna sa att jag skall spotta ut vad jag har i min mun. Så jag fastnade i något slags förvirrat limbo där magen vändes ut och in flertalet gånger och min kropp kunde inte sluta med sin gåshud. Det var så fruktansvärt! Jag skojar inte! Det ruttna ägget såg mest ut som ett kokt inlagt ägg. Den var helt brun till färgen och även denna en spongy konsistens. Smakade exakt som det låter. Tänk er ett gammalt ägg, japp! Och vi avslutade avsmakningsmenyn med en shot av safterna från bäver analkörtlar. Denna dryck var så stark till smaken att man flera timmar efteråt fort hade eftersmak. Det var en väldigt parfymerad karaktär och jag skulle nog vilja påstå att det smakade exakt som om man hade hinkat i sig sin parfym. En frän smak som spred sig över hela tungan direkt. Den luktade helt klart bättre än den smakade. Men inget av det var på skalan åt det godare hållet.

Vad jag mest är imponerad över, är mig själv. Jag kan ärligt och osjälviskt och ödmjukt säga att jag är så stolt över att jag gått över denna comfort zone of mine. Jag har annars sådana galna issues när det kommer till mat och lukt och förtäringsplats. Det jag konstant hade i bakhuvudet var att detta är vad folk äter och lever av i andra länder, så om de kan, kan jag och det är bara här och nu det gäller.

Tips; bokade inte in middag varken innan eller efter ni besöker detta museum i Malmö. Men helt klart värt ett besök!