Går en mini-dokumentär på SVT just nu, som handlar om olika personlighetsdrag.
1. Jag älskar dokumentärer.
2. Jag älskar miniserier.
Så tips på 1 och/eller 2 ovan mottages gärna.

Sista avsnittet handlar om ADHD bla. Och jag har förundrats mer och mer över denna diagnos. För ALLA andra diagnoser, så resulterar det i medicinering i vissa fall, men allt som oftast är det hjälp i form av terapi, eller psykolog eller dyl. Detta för att en diagnos är något som hindrar dig från att bete dig normalt i samhällets vardag, och därför du hamnade där från första början!
Men just med ADHD, så ges det bara ett piller?! Som om det vore en mirakelkur, det är effektivt. Men det hjälper ju inte att få bort dina hinder i vardagen. Och att ge detta till barn, utan uppföljning? Eller till vuxna som ber om det, tycker jag är väldigt märkligt. Att det inte ges guidning, hur ska man tackla när man har sitt issue som mest? Hur löser man sitt vardagspussel anpassat till samhället enklare? Och som jag många gånger betonat, alltså träning, sport, tävling! Det är något som försummas något enormt! varför ordineras inte det alltmer? Det är universal-medicinen. Och speciellt till barn, lära sig samarbeta, koordinera, planera, agera och fokusera på något som ger kontant inlärning och dopamin.
De intervjuar en snubbe i programmet, som diagnostiserades som barn. Fick medicin och inget mer. Blev såklart beroende, började knarka och hamnade på gatan. DÅ fick han hjälp. Hur knäppt är inte det? Då har det ju gått så långt? Och han avslutar med att hans räddning var att hitta ett fokus/passion där han ständigt utvecklas och där det är lite puls plus träningen – dagligen!

Men nu till dagens fundering! På tal om personligheter och medicinering. Det är ju väldigt poppis just nu med olika former av retreats och svamp och grodgift och shamam och allt vad det heter och hitta sig själv genom psykedeliska och vomitation.
Och detta är ju från naturliga råvaror i skogen.
Och i skogen bor djuren.
Hur påverkas djuren av detta? De äter och slickar av och på allt i sin omgivning.
Betyder det att djuren ofta går runt i sin lilla psykedeliska-värld?
Ser djuren starka färger? Mörka skuggor? Känner de vindens sus? Lever de i mönster och former?
Eller är deras hjärnor för outvecklade och därmed påverkas de inte såsom människan?