Fatta att det sitter folk, och jobbar med sådant som ännu inte existerar. Sitter med sådant som är så långt ifrån gemenemans hjärnkapacitet och förståelse, att vi knappt ens vet hur vi ska ta på det än mindre ta in det.
Jag är såå fascinerad över det, och hade i ett annat liv gärna jobbat som forskare.
När jag var liten och folk frågade vad jag ville jobba med som vuxen, var svaret just forskare och att målet var nobelpristagare. Men allteftersom jag blev mer och mer vuxen och fick mer och mer erfarenhet och kunskap, blev mina tankar mer och mer spretiga. Jag_vill_göra_allt!
Nej det är ingen diagnos, det är en styrka! Och jag vill ha kvar den känslan. Den är BÄST!

Hur jag kom på att grubbla över detta, var från detta instainlägg som dök upp i mitt flöde tidigare idag;