i sömn. Igår föll jag pladask. 12h sov jag. Mina nog mest välbehövliga tolv timmar någonsin! Har ju tidigare lovat att berätta om Sicilien. Men min planerade lugna helg, var allt annat än lugn. Och därmed sköt jag fram på semestern lite…som ett sista rus. Bokstavlig.

Det går att falla på fler sätt. Som i förrgår när jag var på väg hem. Försjunken i min mobil som vanligt, går jag stegen upp för rulltrappan. Någonstans förbi mitten, är jag förste man på trappan. Och helt plötsligt faller en unge ner till mina ben. Den lilla killen gallskriker och bakom mig hinner en äldre man ikapp och frågar varifrån barnet kom. Jag bara rycker på axlarna.
Frågar ungen var han har sin mamma. Varpå den äldre mannen bakom mig återigen gör sig påmind med att lägga till: …eller pappa!
Jag skymtar sedan en kvinna komma med hastig fart uppför trappan som jag antar då är mamman medan jag hör den äldre mannen riktad mot henne halvhögt ropa; han mår bra, han mår bra!
Jag lämnar över barnet utan några ord. Låter den mer villigt engagerade äldre mannen ta över showen.