Jag lyckades sköta mig i December, när jag levde livet som mest. Borde väl gå ännu bättre nu när man är tillbaka i vardagen med rutin? Eller är det just för att man är tillbaka i den grå vardagen med rutin som den där extra kicken fås ifrån ett lite godare ”mat”-intag?
Troligtvis!
Nu får snön försvinna så jag kan dra ut och springa igen, livet blir så mycket lättare med lite löpning. Och med lättare liv åsyftar jag direkt på en lättare livs-massa 😉

Tillägg:
Nu när jag har börjat träna allt det där utanför min comfort zone -dvs barfota träning, så har jag givetvis även sett andras fötter. Häromdagen på yogan var där en tjej/kvinna framför mig, typisk östermalmsk med rosa mjukiströja och blont halv utsläppt hår, helt överdriven på instruktören och yogan och ja ni förstår…hursom, denna människa hade helt oundvikligt utmärkande tånaglar. En normal person har liksom tånaglar. Tånaglar kan emellanåt vara gross och löpartånaglar ska vi inte tala om, de antingen finns på fötterna eller inte. Men denna kvinna hade alltså klor! Klor som någon verkar ha designat avsiktligt. Det var alltså målade, formade klor på varenda tå. Hon måste seriöst behöva köpa skor som är två storlekar större efter att hon börjat gå hos den där pedikyren! Gezz. Sedan slutade hon inte glo på mig efter passet heller. Förhoppningsvis noterade hon väl att man kan ha målade tånaglar UTAN att behöva ha klor.