Alltså…när man närmar sig trettio…kan man tänkas att den naiva sidan av ens personlighet bör nästintill vara borta. Men icke. Var dag lär man sig något nytt. Fick som förvirrad 18-åring i ett u-land som ensam vit och utan att kunna språket lära mig;
-lita aldrig på någon.
Kanske dags att börja ta till sig livskunskapen som givits under ens levnadsår och börja jobba utefter de verkliga förhållandena som råder.
Eftersom det gång på gång visar sig att man inte kommer någonvart genom att vara skötsam och god.

Nu tar jag över kniven, dags att börja hugga tillbaka på alla dessa ryggar!

JAPP – jag är fett förbannad på livets ständiga motgångar.

Urklipp från FRONDA;
Sen undrade ni att vi inte hörs längre
En kniv i ryggen, vi behöver inte sånna vänner

Vi vann den kampen och vandrade ända hit