Fredag den 13e
Idag är det alltså otursdagen.
Wiki säger;
Föreställningen om fredagen den trettonde som olycksdag kan tidigast beläggas i mitten av 1800-talet, och verkligt spridd bland folk i allmänhet blev den först på 1900-talet.
En annan hypotes grundar sig på att Jesus hade tolv lärjungar, och när Jesus förråddes var Judas Iskariot den trettonde vid bordet. Det kan även ha varit så att det baseras på att det fanns sammanlagt tretton personer och att Jesus korsfästes och dog på långfredagen.
Vidare finns i den nordiska mytologin en berättelse om hur svekets och ondskans gud Loke kom som den trettonde gästen till ett gästabud i Valhall och sedan lurade blinde Höder att skjuta sin egen bror Balder till döds med en mistelpil.
Med andra ord finns där alltså noll belägg för denna dag. Hursomhaver, så värmde jag upp med otur redan igår. Och som jag velat att någon skulle filmat mig. Snubben som också steg av bussen samtidigt som mig och som jag raskt skulle passera, måste skrattat gott…
Jag är alltså på väg hem från jobbet, ute var det blött och regnigt. Efter det var sådant äckligt väder, tog jag halsduken runt huvudet och händerna långt ner i kappan. Även iförd chinos samt väska på axeln med datorn i.
Jag har precis passerat över vägen och då sker en liten sväng på cykelbanan. Hela sommaren har jag sneddat upp för gräsplätten istället. Det är en brant slätt på några meter. Denna genväg ger kanske en 10s försprång. Förprång till vadå undrar ni säkert? Ja, i skrivandets stund undrar jag med. Försten hem är bäst, till mitt singelhushåll?
Jag tog alltså ett steg, två steg, sedan började jag glida till lite, så skuttade likosm upp och åt sidan lite och började glida än mera med fötterna. NOLL fäste. Nu är jag strax över halva branten. Då plötsligt händer det! Jag FACE PLANTAR backen! Och med armarna tätt mot kroppen då jag har händerna kvar i fickorna glider likt en säl nedför leran. Min första reaktion var ett gapskratt. Sedan sträcker jag på mig. TOTALT lerig framifrån, uppifrån och ner. GÅr därefter rakryggad som om ingenting hänt resterande 10min väg hem. Vägen hem är fullt trafikerad, tänker att alla som ser mig säkert kan missa mina lerfläckar mot mönstrade kläder?
VÄl inne i trapphuset, börjar jag fota mig själv såklart. Som en andra reaktion på tragiken. Då kommer en snubbe in och vänder sig om två gånger för att säkerställa att vad han bevittnar faktiskt händer.
Ung vuxen tjej, uppklädd i formella kläder, lerig deluxe på hela framsida kropp, står alltså och fotar sig själv i ett trapphus.
Slår ni min olycka är ni duktiga! Enjoy your day mothafuckers!
LEAVE A COMMENT