…idag inträffade en sådan incident. Jag tar bussen en halvtimme tidigare från jobbet. Då de flesta redan hunnit kila iväg och jag har en hel del att göra hemma inför helgen och mötet på måndag. Det börjar med att bussen är 20min sen till sin absolut första hållplats. Vid hållplatsen där jag normalt brukar stiga
Du duschat på tok för varmt och för länge; när brandvarnaren börjar tjuta så fort du steg ut från badrummet. ???
Det börjar med Jetlag. Jag somnar strax innan sex för att vakna sju. Tror ni jag ville stanna kvar i sängen i morse eller? Springer till tuben och fastnar för första gången i mitt liv i dörren. En vänlig kille ger upp sin flickvän för undsättning av lilla mig. Tusen tack min hjälte. Väl på
HAH! Tjii fick jag. Trodde jag skulle klara mig undan. Resan dit var ju en barnlek. Resan hem fick jag lida lite för. Sedan får jag kanske skylla mig själv, borde lyckats med att hålla mig vaken och inte sova hur som… Väntar ivrigt på ett besked på onsdag. Fett nervös, fast ändå inte. Jag
Nu lyfter vi! Texas here I come ?
Ikväll skall jag på Opera för första gången i mitt liv! Ser sannerligen fram emot detta! wieewaa!
Ingen festival utan tävling! Jag har äntligen valt vilken tävling 😀 Återkommer när detta är 100% bekräftat! Och på tal om tävling, gissa vem som RÅKAT anmäla sig till en tävling för sent och missar denna på grund av detta. JAG kommer alltså missa DM i styrkelyft eftersom jag tyvärr gjorde en liten miss…Hursomhaver! Tur
Med vissa människor blit det fantastiskt galet med, varje gång. Kan inte förklara varför. Men galet blev det i fredags på out of office. Kvällen började med en CHOCK! Världen blev minimalt liten på bara några sekunder. Där mitt emot mig i baren, stod en kille. En kille jag träffade på andra sidan Atlanten för
Mestadels står jag där på terminalen och hatar allt och alla när tåget är minsta lilla sent. Idag däremot, älskade jag mig själv för detta (notera att jag inte älskar allt och alla, för dessa hatar jag oberroende flyt och oflyt i rusningen). Jag vaknade i vanlig ordning liiite väl sent än vad jag bör
Jag nämnde att jag var galet stel i baksida lår; är tyvärr fortfarande detta. Men igår kom jag med en finfin lösning till jobbet. Jag valde att bära klackar, vilket visade sig vara högst lämpligt 😀 Nu vet jag det för framtiden! Dessutom skippade jag träningen igår, ångrade mig redigt någon timma senare. Jag frös